brandyinusa

Ett underbart Ögonblick jag kommer ihåg såå väääl är när jag hade varit borta i Usa i 5 månader och kom hem till Sverige igen, så hämtade mormor mig på Arlanda och vi skyndade oss hem till mamma o Shannon för att jag skulle hinna träffa Nathaniel (Shannons son = Min systerson) innan han skulle till dagis. Så mormor parkerar utanför porten och de är sommar och varmt ute så jag kollar upp på tredje våningen och hör lite röster. Hör sedan Nathaniel. "ÅÅÅÅH HAN E KVAR" va typ min reaktion. Så jag sket i allt och sprang in i porten. Hade så bråttom att jag inte hade tid att ta hissen upp så jag sprang upp för alla oändliga trappor i längtan efter ungen. Kommer högst upp och springer ut på loftgången, Ser att dörren är öppen och mamma står utanför och ler mot mig. Jag kutar snabbare kommer fram och (elakt nog) så sket jag för stunden i mamma och såg Lillen sitta i sin vagn i hallen. Han såg mig, och tänk att han va 16 månader sist jag såg honom och nu va det 5 månader senare. Han lyste upp med värsta leendet. Han gapade och skrek och skratta. Jag stog där med tårar i ögonen med ett bultande hjärta och massa KÄRLEK . Tog tag i honom. Han satt med armarna uppe redan ;) Han kom upp i min famn och pussade & kramade SÖÖÖNDER mig! Han kom ihåg mig!! Han ahde saknat mig! Det dära leendet på hans läppar.. aso de går inte att beskriva känslan jag fick i kroppen när han reagerade som han gjorde när han såg mig! JAG DÖR FÖR HONOM! ÄLSKAR HONOM SINNESSJUKT MYCKET!! <3